BRODERANDET

Under min uppväxt hade jag alltid handarbetet omkring mig – min mormor, min farmor och min mamma; det fanns stickade tröjor och broderade dukar lite här och där.

När vi inför högstadiet skulle välja om vi ville fortsätta med trä- eller syslöjd valde jag syslöjd, men på grund av något trams sattes jag i träslöjd utan möjlighet att byta. Så nu blev det dåliga smörknivar och fula bord, och det tog över tjugo år innan jag plockade upp handarbetet igen.

2018 träffade jag en ny vän som framför allt vävde, men det räckte för att jag skulle känna att jag fattades något. Jag började då brodera, och jorå, det var det som fattades.

I början broderade jag överallt. Det enda som förändrats är de många timmarna i sängen. Jag fick ont i nacken. Men nu finns handarbetet alltid med mig.

Numera är jag drivande i Förenande progressivt hantverk, håller workshops, tar emot beställningar och har en del av mina verk ute till försäljning. 2020 blev jag utvald till Joan Harrison Creative Textiles Bursarie.

Ingvar och Susanna (2021)

En 60-årspresent till min mamma och hennes man – min livsinspiration